En vacker söndagsförmiddag i september samlades runt 40 ekipage på Grim Islandshästar för att rida tillsammans till Lohärad kyrka, för att sedan gemensamt rida via brudstigen mellan Kristineholms gård och kyrkan ner till Fyrsjön. Ritten markerade avslutningen på föreningens arbete med att kartlägga ridbara kyrkstigar och öppningen av möjligheten att rida på vissa av dessa stigar.
(klicka på bilderna för att få se dem större)

01-brudstig-transport.webb
Många hästtransporter fick plats i paddocken
hos Grims Islandshästar,

02-brudstig-ridhus-webb
Samling i ridhuset innan avfärden mot kyrkan.

03-brudstig-lang-rad-webb
På väg mot kyrkan i samlad trupp.

04-brudstig-vid-kyrkan-webb
Samling vid kyrkan.

05-brudstig-bandklippning-webb
Berit Jansson (C) från kommunen klipper bandet
och förklarar ridleden för invigd.

06-brudstig-pa-skogsvag-webb
Hela gänget på väg genom skogen.

07-brudstig-paus1-webb
Paus i närheten av brudberget där det sägs att
en ung brud dog på väg från sitt bröllop någon
gång under medeltiden.
(Läs mer längre ned på sidan)

08-brudstig-pa-byvag-webb
På väg genom byn.

09-brudstig-paus2-webb
Välförtjänt vila vid sjön.

10-brudstig-paus2-fika-webb
Välförtjänt fika.

11-brudstig-transport-pavag-bort-webb
Tack för en härlig dag!

Berättelsen om bruden Gertrud

Det finns en berättelse om en brud som förolyckades på kyrkstigen till Lohärad kyrka under medeltiden, katolsk tid. Sägnen handlar om sköna Gertrud, dotter i den välbärgade familjen som bodde på gården som då hette Östersättra. Gertrud var fäst vid Olof som hennes föräldrar ansåg vara för fattig. De menade att sonen i granngården, den i framtiden sannolikt förmögne Knut, skulle vara ett lämpligare parti för dottern. Gertrud stod på sig och ville inte gifta sig med Knut. Men hennes älskade Olof blev sjuk och dog ung. Gertrud sörjde, genomgick en kris och ville bli nunna och gå i kloster. Hon övertalades dock att gifta sig med Knut. En dunkelgrå novemberdag drog så ett fint följe till Lohärad kyrka längs gamla Lyskogsvägen. Det blev en pampig vigsel i kyrkan. På hemvägen slinter Gertruds häst på den halkiga klippan, Gertrud faller av och slår i huvudet. Blodet strömmar ur ett sår. Gertrud dör, och blir så frälsarens brud som hon lovat.

Denna berättelse nedtecknades av Carl August Holmberg i Norrtälje Tidning år 1891.

Klippan kallas idag Brudberget. Röda strimmor syns på klippan; brudens blod säger sägnen. Det sägs också att det fortfarande kommer blod ur mossan. Här finns en stenhög som är ett gammalt offerkast. Enligt sed kastade man upp stenar och pinnar på platsen för att skydda sig mot olycka. De flesta offerkast har en tradition, som kan kopplas till ”ond bråd död”, det vill säga att någon har dött på platsen. Antingen av en olyckshändelse som här eller av att någon mördades. Offerkasten kan därför ofta kopplas till en gengångartro och de ligger i regel vid äldre färdvägar, som gick mellan bygderna i form av landsvägar, kyrkstigar och pilgrimsleder.

Det finns rester av ekstolparna som Hembygdsföreningen satt upp. Av offerkastet finns en stenhög kvar, rishögen sägs ha eldats upp av drängar på väg hem till Kristineholm en valborgsmässoafton på 1800-talet.